dock - när vi skulle rida hem så skulle vi galoppera i uppförsbacke, jag la tiffy och mig sist eftersom att jag tänkte att det kunde va kul att rejsa lite granna. men när jag slutligen fattar galopp på den busiga ponnyn som hoppar på stället - så sticker hon och lyssnar inte nånting. jag tar en förhållning - händer ingenting. jag tar en till likadan förhållning - händer ingenting. jag släpper efter och ger henne andrum innan en ännu starkare förhållning - hon reser huvudet lite bara, men fortsätter sätta emot mig. jag tog en till likadan...... forts forts forts.. till sist blev jag tvungen att ta i ganska så starkt i ena tygeln för att få stopp på henne, och det fungerade. jag berömde henne och gav fria tyglar och skrittade istället , men sedan kom skuldkänslorna... jag vet att hon får skylla sig själv för hon visste vad jag menade med mina förhållningar - och man kan inte låta sticka för då blir det inge bra, då låter jag ju henne sticka med mig. jag vet att hon inte bryr sig, men oj vilka skuldkänslor jag får! nej det är inte kul..
förlåt älskling<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar